このブログを検索

2011年3月18日金曜日

Chapter 3

"Sir James?" gulat na tanong ni Mrs Reyes. "Hello po," sabi ni James. "Bakit andito ka? Diba dapat nasa Australia ka?" sabi ni Mrs Reyes, halatang gulat pa rin. "Pinabalik po ako nila Papa dito kahapon," sabi ni James. "Naku, di ko pa nalilinis ang kwarto mo. Sandali lang ha," sabi ni Mrs Reyes na nagmamadali. Binigyan nya muna ng juice si James bago sinimulang linisin ang kwarto nito. Nakita nya na maganda ang pag-aalaga sa mansyon nila. Wala pa ring nagbabago. Bigla syang may narinig na boses. "Nay, andito na po ako," narinig nya ang magandang boses. "Nay? Nay?" Nakita nya ang taong may may-ari ng boses. Meron syang mahabang buhok, nagniningning na mga mata at ang ngiting di nya makakalimutan. "Devon?" he said. Nanlaki ang mata ng babae. "James?" sabi ng babae, halata sa boses nya ang bigla. "Devon!" sabi ni James at biglang niyakap si Devon. Nakatayo lang si Devon, hindi gumagalaw. "How are you?" James asked. "How are you?! Tatanongin mo ako nyan after seven years na di ka man lang tumawag o sumulat man lang?" galit na sabi ni Devon. "Devon, let me explain....." James begs. But Devon went to her room and locked herself.

James is laying down on his bed. He feels angry and confused. Angry on his parents. Angry on himself. Confused cause he's being the old James again. "Maybe because of Devon. She's the reason why the old James is back" he thought. And then he fell asleep.

"Devon?" sabi ni James. "I hate you. I never want to be friends with you. I hate you......" Devon shouted at him. He woke up from his bad dream. "What if Devon never forgives me?" He didn't fell asleep again that night, thinking about Devon.

0 件のコメント:

コメントを投稿